Är våren på väg?

Är våren på väg? En konstig fråga att ställa i oktober kan man tycka. Men i det här fallet menar jag i mer bildlig bemärkelse. Och det är Occupy-rörelsen som får mig att vädra vår i luften. Efter en 30 år lång vinter präglad av mörker och kyla, börjar inom loppet av några få veckor en ny gräsrotsrörelse sprida ljus och värme över världen. Vanligt folk går ut på gatorna (ja, även jag demonstrerade den 15 oktober) i protest mot att 99 % av världens befolkning föder och göder den procent som kontrollerar världsekonomin.

Vad var det då som hände för 30 år sedan? 1970-talet var ett decennium då det visade sig att keynesianismen, den nationalekonomiska teori som hade präglat den ekonomiska politiken sedan 1930-talet (icke minst socialdemokraternas här i Sverige) visade sig misstämma med verkligheten. Oljekris och stigande kostnader medförde både inflation och stagnation. Att gå in med ytterligare statlig stimulans fick inte den avsedda effekten. Men statsskulden ökade.

Då kom Milton Friedman som en räddande ängel med monetarismen. Politikerna sög åt sig som svampar och var inte sena att sjunga marknadens lov. Det gällde även socialdemokraterna, vars ekonomiska politik från 1982 i hög grad kom att präglas av monetarismen. Övertron på marknaden utvecklades allt mer mot religion.

Men de senaste åren har vi sett att inte heller monetarismens teori stämmer med verkligheten. Marknadsliberalismen har skapat ökande klyftor både globalt och lokalt. Bankkris har följts av skuldkris. Det monetära systemet är i gungning. Och nu äntligen börjar ifrågasättande röster höras. Ellen Brown hör till dem som inspirerat med sin bok “Bankerna och skuldnätet”.

Ännu i början av 1980-talet hade vi en livaktig alternativrörelse i Sverige. Många arbetade i och utanför partipolitiskt oberoende organisationer som Framtiden i våra händer och Jordens vänner för att från gräsrotsnivå bygga upp ett rättvist, solidariskt och ekologiskt hållbart samhälle. Men 1981 bildades Miljöpartiet. Det kom olyckligtvis att splittra alterrnativrörelsen. Många av dem som dittills jobbat utanför partipolitken valde att i stället engagera sig i Miljöpartiet i tron att det går att påverka mer genom att försöka bli invald i de politiska församlingarna och föra kampen vidare där. Vad vi i stället har sett är att Miljöpartiet har sugits in den etablerade maktstrukturen och att budskapet har urvattnats till oigenkännlighet.

Man skulle i stället ha lyssnat till den norske sociologen Thomas Mathiesen, som så klokt har analyserat maktstrukturen i samhället. Vad de som bildade Miljöpartiet borde ha förutsett är att för att kunna bryta upp de etablerade strukturerna behövs något som Mathiesen kallar för “upphävande handling”. Det gäller att varken bli indefinierad eller utdefinierad utan att balansera någonstans däremellan. Mer om Mathiesens och andras teorier om detta finns att läsa hos Plogbillsrörelsen. I denna anda har Occupy-rörelsen goda förutsättningar att lyckas.

Posted in Aktuella samhällsfrågor | Tagged , | 2 Comments

Morbror Ernst (del 6) och hans tid

Morbror Ernst var nästan jämngammal med 1900-talet. Han föddes och växte upp i en dynamisk tid. Flyttströmmen från landsbygd till städer eskalerade i takt med industrialiseringen. Teknik och vetenskap utvecklades med stormsteg. Fattigdomen minskade. Arbetarrörelsen växte sig allt starkare och 1920 började allmän och lika rösträtt för män och kvinnor gälla fullt ut i Sverige.

Trots att Ernst tidigt blev faderslös och växte upp under knappa förhållanden, lyckades han ta vara på de möjligheter hans tid gav. Han engagerade sig starkt i arbetaresperantorörelsen, reste mycket och odlade många kontakter, såväl inom släkten och i Sverige som i utlandet.

Ernst var en godmodig och utåtriktad person med en positiv människosyn. Han trodde sina medmänniskor om gott på gränsen till godtrogenhet, vilket i några fall ledde till att han blev utnyttjad av kunder och hyresgäster.

Men det stora i Ernsts förhållningssätt var att han levde för att odla kontakter mellan vanliga människor över politiska, kulturella och språkliga gränser. Under Ernsts livstid drabbades Europa av två världskrig och sedan det s.k. kalla kriget. Hans vänner i Prag t.ex. fick uppleva slutet på kejsardömet Österrike-Ungern, mellankrigstidens republik, nazi-tysk annektering och efter andra världskriget kommunistdiktatur. Ernst och hans vänner lät sig inte hindras av alla dessa yttre förändringar. Deras vänskap levde vidare och frodades oberoende av diktaturer och järnridå. Ett föredömligt sätt att verka för fred och samförstånd.

Posted in Människosyn, Släktforskning | Tagged | 2 Comments

Morbror Ernst del 5: Familjen

Ernst var mycket släktkär. Från 1916 och framåt, särskilt under 1920- och 30-talen gjorde han åtskilliga resor till sina mostrar. Han besökte också ett flertal gånger sin syssling Sten Bresell (1905-1991) i Silvagärde mellan Gällared och Ätran och kusinen Axel Strand (1884-1965), då boende i Täby. Mellan besöken brevväxlade man flitigt.

1922 övertog Ernst under för mig något oklara omständigheter en tomt i det som nu är stadsdelen Eriksfält i Malmö, men som på den tiden var en del av Kulladal i Fosie kommun. Där kom han och hans mor Mathilda att bosätta sig senare under 1920-talet.

Ernst med systerdotter Gulli och moder Mathilda i trädgården i Kulladal (slutet av 1920-talet)

 

Efter moderns död i början av 1940-talet, kom Ernst att bo ensam i sin villa Hejmo (hemma på esperanto). Förutom Ernsts halvhus, fanns dock även en lägre byggnad på tomten med ett par enkla uthyrningsrum.

Ernsts halvhus med innehavaren på balkongen ca. 1960

 

Under min uppväxt kom Ernst ofta och drack kvällskaffe med oss. Han var en mycket godmodig person och berättade gärna om sitt händelserika liv. Julafton firade han också hos oss tillsammans min mormor och mina farföräldrar.

Ernst med syster Dyra och systerdotter Gulli hos oss julafton 1968

 

Ernst var för sin ålder mycket ungdomlig fram tills han hade fyllt 70. Sedan åldrades han snabbt. Så här i backspegeln tror jag att han drabbades av någon neurologisk sjukdom. Men det var det ingen som förstod då, vare sig bland oss i familjen eller bland vårdpersonal. Han bodde kvar hemma, men sista nio månaderna föll han och kunde inte resa sig utan hjälp. Han åkte då in och ut på sjukhus och konvalescenthem och slutligen avled han i lunginflammation i april 1974. Ernsts kvarlevor gravsattes på den gravplats där hans mor redan vilade. Graven hade ingen gravsten och inte heller efter Ernsts död restes någon sådan. Något decennium senare lät min mor gravplatsen återgå till kyrkogårdsförvaltningen. Den ligger dock kvar orörd sånär som på att blomrabatten som tidigare fanns utmed den bortre kanten är borttagen.

Ernsts och hans mor Mathildas grav på S:t Pauli södra kyrkogård i Malmö juni 2011

 

Fortsättning följer

Posted in Släktforskning | Tagged | Leave a comment

Morbror Ernst del 4: Kärleken

Morbror Ernst blev aldrig gift. Kanske gjorde hans nära förhållande till sin mor Mathilda Andersson, född Johansdotter (1857-194?) det svårt för honom, sin utåtriktade läggning till trots. Mathilda har beskrivits för mig som en stark och handlingskraftig kvinna och när hon blev änka 1908 fick hon ensam ta ansvaret för familjen. Ernst kom att bo tillsammans med henne ända tills hon dog i början av 1940-talet.

Att Ernst intresserade sig för kvinnor och längtade efter en relation framgår dock tydligt av hans efterlämnade material. T.ex. skrev han följande dikt, antagligen i början av 1920-talet:

Jag har en vän i det vackra Värnamo
en liten vän som tillhör mig
med henne vill jag bygga tillsammans mitt bo
och vandra på samma stig

Det är en flicka söt och rar
med ögon blå, så nätt och fin
som hela mitt hjärta erövrat har
och som jag hoppas en gång skall bli min

När denna flicka är invid min sida
har jag funnit den högsta lycka
för henne vill jag så gärna strida
för att sedan få hennes läppar trycka

Denna flicka jag alltid längtar
att få träffa uti hemmets sköte
därför alltid mitt hjärta trängtar
till detta för mig så ljuva möte

Hos henne vill jag så gärna vara
ty då finner jag en så ljuvlig frid
henne vill jag från all fara
skydda mot en ondskfull tid

För denna flicka bre’r jag ut min famn
och henne önskar jag till min brud
och vill någon veta hennes vackra namn
så heter hon Gertrud

Första gången jag Dig här i livet såg
hos min morbror och moster i Bor det var
då det hände, när jag på semester hos dem jag låg
att Dig jag mötte, som sedan dess mitt hjärta har

Fast det dock förflutit några år
sedan jag Dig första gången såg, min skatt
Du ännu tydlig för mitt minne står
i din vita klädning och med röda körsbär på Din hatt

Från den stunden jag en annan syn på livet fått
allting syns mig hoppfullt, härligt ljust
sedan Du ett frö av kärlek i mitt hjärta sått
och jag i Dig blev helt förtjust

Du en gnista utav kärlek i mitt hjärta tände
när jag första gången i dina ögon såg
För första gången jag den ljuva känslan utav kärlek kände
sedan dess det fagra målet att få vinna Dig, står för min håg

Den pärla som jag länge sökte, i Dig jag funnit
Du är för mig den skönaste klenod
som jag efter år av längtan vunnit
Du alltid såsom framtidshoppet för mig stod

Jag älskar Dig, från mitt hjärta komma dessa orden
kärleksfröet som Du sådde med en mäktig kraft det gror
Du är för mig den käraste på jorden
med undantag av en — det är min mor

Ingen flicka här finns dig lik
på hela denna vida jord
på så många goda egenskaper rik
som yttrar sig såväl i handling som i ord

För det första har Du tålamod
ett tålamod som övervinner allt
från första ögonblicket jag det förstod
samt ett hjärta fullt av tillgivenhet ej stelt och kallt

En annan egenskap jag ock vill nämna här
den allra skönaste utav dem alla
det vackra namnet trofasthet den bär
en trofasthet som evig jag vill kalla

“Kära flicka” så jag Dig kallar
med min kärleksfulla rätt
en känsla av lycksalighet igenom bröstet svallar
när jag tänker på ditt ljuva sinne, dina sköna later o. ditt sätt

Du kan ej tänka Dig min smärta
när jag ifrån Dig skiljas skall
ty endast för Dig slår mitt hjärta
min kärlek är ren som klaraste kristall

Det är en kärlek innerlig som jag blott för Dig kan känna
en kärlek varm som moderskärlek ömma
en kärlek så stark att inga hinder kan stå mot denna
en kärlek djup lik en brunn som aldrig går att tömma

En kärlek sann som Jesu ord i Skriften
en kärlek ljuv som barnadrömmar var
en kärlek utan gräns som evigheten
den kärlek är som hjärtat helt betar

Bättre flicka jag kan ej finna
hur än jag söker kring den vida jord
därför vill jag eftersträva att Dig vinna
Du är så enkel, rättfram ej konstlad och tillgjord

Jag älskar Dig, beundransvärda flicka
din ädla hållning och ditt glada skick
de kära armar som mig famnen bjuder
din mund, din panna och din rena blick

När jag blickar in i dina ögon klara
en värld av kärlek mig då möter där
så ljuvt det är att hos Dig vara
lyckan Du mig gav, min älskling kär

Och då Du ler och mot mig läppar räcker
jag tror en ängel vid min sida står
så blyg, så härligt skön, så underbar
för mig Du är uti Din ungdoms vår

Skänk mig din kärlek! O flicka, ljuva, väna
och säg till mig det förlösande ord
så skall Du mig den högsta lycka förläna
och göra mig till den lyckligaste människa på jord

Dikten är omsorgsfullt inbunden i en pärm av blå kartong. Troligen kom den aldrig till denna Gertruds kännedom. Och förmodligen skrev Ernst den utifrån en idealiserad drömbild han bar med sig från deras korta möte 1916.

Ernst med okänd dam ca. 1920

1933 blev Ernst bekant med Ellen Michaelis från Berlin. De träffades och umgicks i samband med att Ellen besökte Malmö. I vilket sammanhang är för mig okänt. Kanske var det i samband med en turistresa helt enkelt. Det var i varje fall inte i esperantosammanhang, för de skrev till varandra på tyska.

Ernst fattade uppenbarligen tycke för Ellen och en omfattande korrespondens inleddes. De kom att brevväxla med och hälsa på hos varandra resten av Ernsts liv. Vid ett av Ellens besök hos Ernst, det var i juni 1971, var hon också med Ernst hemma hos oss en fredagskväll.

Om deras relation var mer än vänskaplig vet jag dock inte. Hur som helst levde även Ellen som singel, för att använda ett mer sentida uttryckssätt. Och lyckligtvis hamnade hon i Västberlin efter andra världskriget, så hon kunde resa fritt.

Fortsättning följer

Posted in Släktforskning | Tagged | Leave a comment

Vetenskap och pseudovetenskap

Torbjörn Fagerström och Dan Larhammar har i dagens UNT skrivit en debattartikel med titeln “Granska pseudovetenskapen”. De hävdar där att sådant de betecknar som pseudovetenskap, t.ex. astrologi, parapsykologi, biodynamisk odling och homeopati får för stort utrymme och legitimitet i media i förhållande till kunskapsområden som bygger på gedigen vetenskaplig grund.

Jag tycker att de motsäger sig själva. De kan rimligtvis inte själva känna till de områden de stämplar som pseudovetenskap särskilt väl. Och framförallt kan de inte luta sig mot några vetenskapliga undersökningar av dessa områden eftersom det nästan inte finns några. De själva och deras kolleger som sitter i forskningsråd och andra medelstilldelande organ beviljar nämligen inte anslag till forskning om/inom dessa områden eftersom de redan (utan vetenskaplig grund) stämplats som pseudovetenskap.

Om skolmedicinen skriver Fagerström och Larhammar att den blir “definierad som summan av de metoder vilkas medicinska effekter kan beläggas vetenskapligt och går utöver vad som kan uppnås genom den så kallade placeboeffekten”. Men vänta… Det finns ju gott om vetenskapliga undersökningar som visar att placeboeffekten existerar. Varför skulle det då vara vetenskapligt ointressant att studera placeboeffekten? Tvärtom skulle det väl vara i högsta grad intressant att vetenskapligt klarlägga vilka mekanismer som gör medicinering med kemiskt verkningslösa preparat verkningsfulla?

Dessvärre tror jag att svaret ligger i att Fagerström och Larhammar tillsammans med många andra har en, möjligen helt eller delvis omedveten, världsbild där placeboeffekt och olika former av s.k. övernaturliga fenomen inte passar in och därför upplevs som hotfulla. “Rubba inte mina cirklar” som Arkimedes sa.

Jag tror inte att det finns några övernaturliga fenomen. Men jag är övertygad om att det finns många oförklarade fenomen. Fagerström och Larhammar m.fl., höj blicken! Låt oss tillsammans verka för en vetenskap som är öppen och förutsättningslös! Vi behöver det i en situation där mänskligheten står inför större hot än någonsin!

Posted in Aktuella samhällsfrågor, Världsbild | Tagged , , , | Leave a comment

Smokey

Han stod där och rökte. Nästan varje morgon när jag passerade på väg till jobbet stod han där och njöt av cigarretten och utsikten mot herrgården och ån. Jag kände honom inte men i mina tankar fick han heta Smokey. I 20 år stod han där. Som ett levande bevis på att det trots allt finns något bestående i denna tid av ständig förändring.

Sedan stod han där aldrig mer. Vad hände, Smokey? Dog du i lungcancer? Bytte du jobb? Flyttade ditt kontor? Gick du i pension? Vad som än hände hoppas jag du har det bra, att det alltid kommer att finnas en rök och en utsikt för dig att njuta av!

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Morbror Ernst del 3: Yrkesmannen

Ernst gick i lära till buntmakare eller körsnär, d.v.s. en hantverkare som tillverkar klädesplagg av päls. Efter fyra års lärotid skrev han till Kungl. Kommerskollegium i Stockholm och ansökte om stipendium för att förkovra sig i yrket på annan ort. Det resulterade i att han under en period praktiserade i Stockholm.

Han skrev då sin Körsnärssång:

Körsnärer äro vi alla
så många som äro här
därför vi sjunga och tralla
och klämma i se så där.

Många muffar och kragar har vi gjort
till många vackra damer i vår sta’
och alltid hava vi försport
att de hava varit bra att ha.

Jag alltid den önskan närt
en stor körsnär att bli
därför vill tills allt jag lärt
alltid arbeta som ett bi.

När man så har varit
i läran fyra år
och många gånger illa farit
reslusten då man får.

Var och en vill då försöka
uti detta goda yrke
sina kunskaper att öka
att förvärva penningar och rykte.

Man vill då gärna fara
till vår stora huvudstad
men man där bör låta vara
allt som kommer ont åstad.

Snart nog så fick jag börja
uppå ett stort fabrik
och jag behövde där ej sörja
att ej bli på erfarenheter rik.

Mycket fick jag där mig lära
såväl i smått som ock i stort
till verkmästar’n fick jag bära
många saker som jag gjort.

Fina saker där jag gjorde
av bisam, skunk och persian
snart blev jag som sig och borde
därvid fullkomligt van.

Många skinn jag noga fick sortera
för att få dem alla att passa
när jag skurit dessa fick jag flera
jag gjorde muffar och kragar där i massa.

Ibland det var ett väldigt knog
att få skinnen till att räcka
men tänkte jag; det går väl nog,
om jag försöker alla sträcka

Jag vill det gärna säga
att det alltid glatt mitt sinn
att det stora nöjet äga
få arbeta uti skinn.

Arbetare voro där många
som voro skickliga i att rycka o. skära
några var korta och andra var långa
av alla hade jag något att lära.

Man måste alltid hava knivarna vassa
när man dagen igenom står och skär
och noga se efter så att bitarna passa
ty detta ju huvudsaken är.

Med omsorg man måste alla kragarna spika
för att de den rätta faconen skall få
så att de bli med modellerna lika
inte för stora ej heller för små.

Och när man har skurit alla skinnen
skall sömmerskan dem tillsamman sy
därför de komma bort till maskinen
där hon med bitarna mången gång har ett bry.

Att blocka försiktigt det nödvändigt är
för att ingenting isönder draga
ty det vållar blott mycket möda och besvär
att något efteråt behöva laga.

För att ett fint utseende åt varorna ge
måste alltid en bestrykning de få
och efteråt dem alla noga genomse
så att inga bara fläckar syns däruppå

Snart den första veckan gick
och det blev fredag kväll
jag då mina pengar fick
och jag kände mig så säll.

Därför yngling jag vill dig råda
att du bliva skall körsnär
om du vill kan du då all världen skåda
och erfara att det ett präktigt yrke är.

På lördag kväll jag tänkte
varthän skall jag nu gå
det dock det största nöjet skänkte
att hela natten sova få

Mitt första mål har jag nu vunnit
att i Stockholm samla rön
inga städer har jag funnit
såsom denna vara så skön.

När ibland man börjar tycka
att tiden där hemma blir lång
och något tycks en trycka
man går på Berns salong.

Ibland det också hände
när en promenad i staden jag tog
att någon som mig kände
där bak på axeln slog.

För stunden blev jag ganska flat
men jag strax upptäckte
att det var en god kamrat
när han handen till mig räckte.

“God afton” då han sade
varthän skall du nu gå
jag tror vi mer roligt hade
om vi gjorde sällskap båda två.

Strax därpå vi den korta biten
till Skansen i en spårvagn for
som jag alltid när jag var liten
önskat se när jag blev stor.

Mycket var där att betrakta
innan allt man hunnit sett
vi gingo också sakta
för att ej i värmen bliva svett

Nu vill jag min visa sluta
det är nog för denna gång
och vill jag endast det tillskjuta
att det är en körsnärsång.

Under ett knappt års tid 1924/25 praktiserade Ernst i Bryssel (långt innan svenskar började åka dit i EU-sammanhang).

Tillgången på arbete var inte alltid så god och Ernst var periodvis arbetslös. Så småningom etablerade han sig som egen företagare. Han hade inte direkt sinne för affärer och inkomsterna av verksamheten var ganska blygsamma, men han klarade sig på dem. När han 1964 blev folkpensionär, tyckte han det var helt fantastiskt att han kunde få så stor arbetsfri inkomst.

Ernst i sin pälsverkstad (1950-talet)

 

Fortsättning följer

Posted in Släktforskning | Tagged | Leave a comment

Morbror Ernst del 2: Internationalisten

Befolkningen i Malmö hade under första världskriget drabbats av livsmedelsbrist, har mina äldre släktingar berättat. Bäst klarade man sig om man hade spritransoner att byta mot mat eller släkt som var jordbrukare.

Efter kriget gick man emellertid mot ljusare tider. Allmän och lika rösträtt infördes. En ökande andel av befolkningen bodde i städer och arbetade på fabriker eller inom service. 1920 fick Sverige för första gången en socialdemokratisk statsminister. Folkrörelserna blomstrade.

Ernst engagerade sig i arbetaresperantorörelsen, ett intresse som skulle sätta stark prägel på hans liv. Han skrev under många år i den esperantospalt som tidningen Arbetet hade, bl.a. detta:

Efter att 1919 för första gången ha besökt Stockholm,

gav han sig 50 år före InterRail ut på sin första tågresa i kontinentala Europa. 1921 besökte han Berlin, Dresden och Prag.

Ernst hade lätt för språk. Genom ABF och självstudier kom han att behärska esperanto, franska och tyska flytande i tal och skrift. Även engelska och tjeckiska behärskade han ganska bra och hade grundläggande kunskaper i flera andra språk. Han hade en utåtriktad läggning och skaffade sig genom åren många vänner, flera av dem utanför Sverige. Emil Friebel med familj från Dresden var ett exempel. De var judar och Ernst återfick inte kontakten med dem efter andra världskriget. De föll sannolikt offer för nazismens utrotningspolitik. Mila Fialova i Prag var en annan vän från 1920-talet som Ernst höll kontakt med resten av livet och besökte så sent som 1965.

Ernst undervisar i esperanto 1934

 

Ernst var en flitig deltagare i esperantokongresser. 1963 i samband med en kongress i Sofia, Bulgarien besökte han även svartahavskusten och poserade som kamelryttare:

Fortsättning följer

Posted in Släktforskning | Tagged | Leave a comment

Morbror Ernst del 1

Morbror Ernst, Ernst Andersson (1897–1974), var egentligen min mors morbror, inte min. Men jag kallade honom så eftersom han inte tillhörde den snäva krets på sex av personer födda före 1940 som jag under min uppväxt tilläts säga du till.

Ernst var yngst i en syskonskara på fyra. Hans far dog när han var tio år gammal och han växte upp under fattiga förhållanden. Någon skolgång efter folkskolan hade familjen inte råd med. Men Ernst var en begåvad pojke och kom tidigt att engagera sig i den vid den tiden starkt växande arbetarrörelsen.

Ernst som pojke

 

1916 företog Ernst sin första längre resa. Den gick med cykel från hemstaden Malmö upp längs västkusten till Varberg och sedan österut genom Halland och Småland. Han hade ingen kamera, men väl ett skissblock i vilket han dokumenterade flera av de platser han passerade.

I Gödestad strax öster om Varberg hälsade Ernst på sin moster Severina Pehrsson, född Johansdotter (1855–?). Färden gick sedan vidare förbi Rolfstorp, Ullared och Fegen till torpet Böket och mormor Lisa Beata Larsson, född Larsdotter (1825–1923).

Böket i juli 2010

 

I Bor utanför Värnamo besökte Ernst sin moster Helena Pettersson, född Johansdotter (1868–1955), som vid denna tid var bosatt där.

På hemvägen till Malmö passerades Lagan:

Fortsättning följer

Posted in Släktforskning | Tagged | Leave a comment

Livets förgänglighet, nuets korthet och minnets gränslöshet

När man är ung förefaller livet vara långt. Man tycker att man redan har levt länge och att döden ligger långt, långt borta. När man sedan har levt mer än hälften av sitt liv, känns den gångna delen av livet inte just längre än den gjorde i ungdomen. Men medvetenheten om livets förgänglighet och vikten av att ta vara på det liv man har kvar blir allt större. Så är det i varje fall för mig.

Alla mina nära släktingar är nu avlidna. Men, även bortsett från möjligheten att de fortfarande lever på ett existensplan utanför tid och rum, eller har återfötts i en annan kropp, lever de fortfarande i mitt minne. Här och nu är matematiskt sett ett gränsvärde, en punkt i rumtiden så liten att den nätt och jämnt finns. Minnet saknar däremot fasta gränser. Man kan navigera fritt i det till valfria tidpunkter, platser och händelseförlopp.

Framför mig på väggen, när jag sitter i min fåtölj, hänger en tavla som föreställer min mors föräldrahem:

I byggnaden till höger bodde min mormor Dyra Holmberg, född Andersson (1891-1979) kvar tills jag var tio år. Och jag kan den dag som idag är, i minnet, vandra omkring i huset och se varje rum framför mig. Jag kan höra väggklockan slå med sin karaktäristiska klang. Jag kan känna lukten av den tjocka, bruna sås som Mormor lagade till fläskstek (“falsk anka” som vi sa i Skåne). Jag kan höra den sensuella kvinnorösten läsa börsnoteringarna på mellanvågsradion. Jag kan se Mormor, när jag sovit över hos henne, på morgonen när hon nyligen stigit upp, med det långa håret utslaget (vid morgontoaletten satte hon upp det), raka ut askan ur den kokseldade järnspisen i köket (som även svarade för uppvärmningen), fylla på ny koks och tända upp. Allt detta finns för mig även om det inte är här och nu.

Posted in Livsåskådning, Släktforskning, Världsbild | Tagged , | 1 Comment